Vilka är vi?
Tjena!
Nu är det Andrea som skriver och jag har ju lovat längre presentationer så nu ska ni få den första utav tre. Jag heter Andrea Johansson och är född det vackra året 1995, alltså är jag 19 år. Jag bor i stockholmsförorten Bredäng tillsammans med min kära mor och far. Jag har också två äldre bröder som båda tyvärr flyttat hemifrån. Rasmus och Adam heter de och de är lika stora handbollsnördar som jag. Rasmus spelar V6 i H43 Lund och Adam är M6 i Caperiotumba. Mina föräldrar spelade även handboll när de var yngre, så jag kommer från en sann handbollsfamilj.
Jag började spela handboll i Stockholmspolisens IF när jag var 6 år gammal. Där spelade jag fram tills jag blev B-flicka och bytte till IFK Tumba HK. Under den här tiden var jag faktiskt fortfarande en 9metersspelare. Det var inte förrän i början på 2011 som jag omskolades till V6. Jag hade precis spelat Sverigecupen och blivit uttagen till Riksläger 1 när min tränare Karin Nilsson snappade upp att jag hade höga ambitioner. Hon tyckte att jag hade potential som kantspelare och att jag förmodligen skulle ha större chans till landslagsspel på den positionen. Jag hoppade på tåget och började träna som kantspelare istället. Och tur var väl det, för så här i efterhand har jag insett att jag inte var någon större talang som 9metersspelare.
Hur som helst gick det bättre att spela V6, så säsongen 11/12 spelade jag i Tumbas A-lag i Allsvenskan och var med och tog upp laget i Elitserien. Säsongen därefter gjorde jag min första elitseriesäsong och handbollskarriären började ta fart på riktigt. Med 7 omgångar kvar blev jag utlånad till Spårvägen, som jag till hösten också gick över helt till. När jag skulle starta min andra säsong som elitseriespelare gick det däremot inte riktigt lika bra. Jag hade spelat två matcher när jag skadade mitt vänstra knä i en landning. Jag krossade både menisk och brosk och blev tvungen att operera. Jag spelade inte mer den säsongen, utan fick tillhöra rehab-hörnan. I juni, 8 månader efter operationen, var jag dock tillbaka på banan igen och kunde spela match. Jag är alltså mer laddad än någonsin på att få spela den här säsongen.
Mellan dessa säsonger har jag också hunnit med att spela lite J- och U-landskamper med 94/95-landslaget. Jag har inte koll på vilka som kallas J och vilka som kallas U men hur som helst har jag spelat två mästerskap och 34st landskamper totalt.
Nu vet ni nog om min handbollshistoria. Jag har ju faktiskt lite fler saker än bara handbollen för mig. Jag tog studenten 2013 då jag alltid gått i skolan tillsammans med 94-årskullen. Jag bestämde mig för att börja plugga direkt och har nu läst ett år på min treåriga utbildning. Det jag pluggar är alltså beteendevetenskap vid Uppsala Universitet. I och med att jag bor och spelar handboll i Stockholm spenderar jag också en väsentlig tid på det härliga pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm, men det fungerar alldeles utmärkt och jag trivs jättebra.
Som person är jag lite utav en lustigkurre vill jag nog påstå. Jag tycker att man ska skratta sig genom livet och ha kul. Några av mina vänner skulle säkert kalla mig lite crazy, men det tycker jag nog att man ska få vara.
Jag tror inte jag har så mycket mer att säga om mig själv, så det får väl vara slut på presentationen här.
Andi
